Snuffefonden rycker in för Prosit

I en kattgrupp på Facebook, hördes ett desperat rop på hjälp för katten Prosit. Så fort Snuffefonden fick höra om det så ryckte vi ut till undsättning.
Nu håller vi tassarna för vår fyrtassade olycksbroder.
I december hörde jag om ett par som letade nytt hem till sin katt för de skullle flytta.
Någon på gården frågade mig om jag kunde ta henne för de vet att jag hjälper katter om jag har möjlighet,
men oftast då katter utan hem.
Just då hade jag en skygg hittekatthona hemma med ungar så jag sa att jag hade ingen möjlighet men tipsade
den personen om att säga åt dem att annonsera massor så skulle det säkert ordna sig.
Paret flyttade och då får jag höra att de bara släppt ut honan. Men ingen hade sett henne så då trodde man ju
att det var lite elakt förtal bara. Sen visade det sig att det var precis vad de hade gjort. Anledningen till att de
inte annonserade var att honan hade gått ute och hon kunde vara dräktig.
Såg henne en gång en gång en bit in i januari men då vägrade hon komma fram, sen i mitten på januari började
hon se väldigt trött ut. Då var det bara andra gången jag såg henne
Sen när jag såg henne igen så var hon både otroligt stor och mager samtidigt.
Hämtade en kattransport och satte mjukmat inuti och hon gick direkt in.
Då visste jag inte om att det var denna honan som folk hade pratat om, det fick jag reda på sen när jag satte
upp lappar om henne.
Fyra dagar efteråt födde hon en kull på fem bebisar.
Alla bebisar mådde hur bra som helst under uppväxten. De blev tingade allihopa och alla väntade bara på att bli
12 veckor och få flytta hemifrån.
Men strax innan 10-veckors dagen så började denna killen att låta täppt i näsan och ögonen började rinna lite.
Ringde till veterinären men de sa att jag skulle avvakta då man ändå inte gjorde någonting mot en liten förkylning.
Jag avvaktade i två dagar och sen så blev lillkillen katastrof-dålig och blev helt okontaktbar så det blev ilfart till veterinären
för uppvätskning och en antibiotika kur.
Tog bara några dagar så var han sitt pigga glada jag igen.
Då blev nästa katt i kullen dålig. Han började klia sig i ena ögat och se allmänt besvärad ut. Vi bokade tid för dagen efter.
Under natten blev ögat blodrött och han fick en stor svullnad vid huvudet.
När vi kom in till veterinären sa hon att det var en infektion som satt sig i ögonhålan som antagligen funnits där länge
utan att man märkt av den. Nu var enda valen, ta bort hela ögat eller avliva.
Så lill-kissen fick somna in i min famn bara 11 veckor gammal:(
Sen gick denna kissens antibiotika kur ut, kissen som vid det här laget blivit döpt till Prosit såklart, men han var fortfarande
inte frisk så då blev det en antibiotikakur till och den verkade göra susen för sen hörde man inga nysningar alls.
Syskonen flyttade hemifrån och för en vecka sedan, en månad efter de flyttat så fick jag höra att den ena kissen haft var
i örat. Skickade henne till min veterinär som nu snart haft hela kullen och återigen blev det en antibiotikakur mot bakterier
som hon sa antagligen funnits där utan att man märkt det.
Ringde de som hade de två andra kattungarna men de var hur friska som helst.
Men så började såklart Prosit att nysa igen…och där är vi precis nu.
Hälsningar Ulrika

Uppdatering

Har nu jobbat med att kategorisera inläggen. Det gick bra i början, men så tryckte jag fel och helt plötsligt försvann 150 kategorier. Det var bara att göra om allt igen. Annars har det inte hänt så mycket, som tur är, för ju mindre Snuffefonden behövs, ju bättre för katterna.

Gizmo hälsar och tackar

Gizmo är en av tusentals katter som drabbats av kristaller i urinblåsan. Hans husse åkte flera gånger med honom till Valla Djurklinik för att få mediciner och behandling. Men det var en period då det såg lite mörkt ut och vi var alla oroliga för honom och hans husse var nästan helt förtvivlad, för nu började pengarna ta slut – trots försäkring.

En kväll så verkade Gizmo riktigt dålig och hans husse ville ta in honom till Valla, men nu var pengarna slut. Då ryckte Snuffefonden in med ett litet bidrag, som gjorde att Gizmo fick komma in akut för en undersökning. Det visade sig att det inte var någon fara, men som husse/matte till en sjuk kisse, är man ju jätteorolig.

Nu har Gizmo återhämtat sig helt och hans husse betalade tillbaka pengarna och mer därtill. Snuffefonden är inte tänkt att fungera som en bank där man bara får låna, men ju fler som kan betala tillbaka, ju bättre är det för efterkommande katter.

Här kommer ett filmklipp på den nu busiga och kristallfria Gizmo. Hurrjam!

 

Valla Djurklinik

Jag glömde totalt bort att berätta en sak.

När jag var på Södertälje Katthem så ringde telefonen. Det var en tjej från Valla Djurklinik som ringde. Hon ville ringa mig för att kolla om jag hade några frågor om Snuffe eller det som hände i måndags. Eftersom Snuffe var så välkänd där så ville hon kolla upp att jag verkligen fått svar på alla mina frågor.

Kan man bli bättre behandlad? Nej, just det.

Valla Djurklinik förtjänar all heder!

Ett sista bidrag från Snuffe

Efter tips från Bunny, så anmälde husse oss till en fototävling. Tyvärr fick man bara skicka in ett bidrag, så vi beslutade att skicka bilden på Snuffe samma dag han åkte till Valla.

Så nu hoppas vi på att någon gillar bilden. Fast det kan visst ta en dag innan bilden blir godkänd osv. Det betyder att det bara är en dag att rösta på Snuffe. *suckar*

Stolthet och glädje som delas med sorg

Efter att Wikki verkar ha sparkat igång Snuffe’s Minnesfond, så ville jag bara visa inlägget som Klosterkatternas matte gjorde. Med det vill jag visa att det finns flera själar med en och samma tanke. Jag hoppas att matte inte tar illa upp när jag lägger ut det här.

Den här tanken kom till mig redan innan, men nu känns den ännu mer aktuell. Snuffes öde har sammanfört många människor i en gemensam strävan att hjälpa hussar och mattar att ha råd med djurvård, mediciner och dietfoder. Borde vi inte fånga upp denna fantastiska medmänsklighet (medkattlighet?) och skapa SNUFFE-FONDEN? En fond ur vilken fattiga hussar/mattar kan tilldelas pengar när deras djur behöver vård de inte har råd med? Jag ber er att fundera på saken och skriva era tankar, känslor och frågor här i Rädda Snuffe-gruppen.

Vänliga hälsningar,
syster Carina, klosterkatternas matte.

Så har vi tassat runt på olika bloggar och läst om det människor och djur har skrivit om Snuffe.Husse har inte hittat alla än, så om ni har skrivit ett inlägg om Snuffe, så hojta till. Jag vill inte att någon ska känna sig utanför.
Jag har fortfarande knappt smält allt som hänt. Att det dessutom blir ett sånt här vågsvall på nätet, gör mig alldeles tårögd. Igen.
-Husse

Katten Gustav – Till Snuffe
Gunilla & Frasse – En hel bloggvärld sörjer Snuffe
Wikki – Mitt hjärta stannar en stund
Bunny – Snuffe är i Regnbågslandet nu
Dui & Deco – Snuffe
Gunsans Rum – Ett sorgeflor

Tillagd: 17:03
Sörpingkatterna – Tänker på Snuffe & Hela familjen samlad [längst ned]

Tillagd: 21/10-2010
Kolonikatterna – Snuffe

Sixten och Puma – Snuffe är borta
Hjulia, huller om buller – En sorglig mjauis

Tillagd 22/10-2010
Jocke bloggar – En rolig dag på jobbet och en sorgsen kväll

Till minne av Snuffe [tack Wikki]

Underbara Wikki har gjort den här. Fast jag vill bestämt minnas att det var Klosterkatterna’s matte  som nämnde det för mig för någon dag eller så sedan. Eller har jag drömt nu igen?

Till minne av Snuffe. Jag är så stolt över min lille snutt.

 

En ny dag

Trots att husse var säker på att han inte skulle klara sig till nästa dag, så gjorde han det. Mycket var tack vare alla snälla människor i både verkliga livet och bloggvänner. Husse försöker undvika att ha bilder på Snuffe i telefonen och på datorn för närvarande. Det tog nästan tre år innan han kunde se bilder på Gibbe utan att börja gråta.

Även om husse känner sig bättre idag, så vill han inte utmana gråtgudarna i onödan. Det tycker jag är bra, för nu behöver han ta det lite lugnt min kära husse.

Idag for husse iväg för att storhandla mat och sånt där. När han kom hem så hade han även köpt lite kattsaker. Jag tror att han automatiskt köpte för att roa Snuffe och mig. Trots att Snuffe inte finns kvar på jorden längre.

Vad han kom hem med var;
En ny kattransport. (Den gamla fick Valla, eftersom Snuffe hade legat i den.)
En fjädervippa (Där tänkte nog husse på Snuffe lite, även om jag tyckte den var lite rolig.)
En tunnel! Sån här riktig tunnel vet jag att husse letat efter länge. Så nu hittade han en.

Jag nosade runt i tunneln ett tag för att kolla om det fanns eventuella monster i den. Men efter avklarad undersökning så kunde jag konstatera att den var säker och nu var den även kattifierad.

Vad i halva Morr-Botten är det här? Ett avlångt hus eller? *nosa nosa*

Snuffe har rest nu…

Idag fick Snuffe somna in på Valla Djurklinik i Linköping.

Så trötter man kan vara då. Pappas pälskling.

På förmiddagen så busade vi lite och då blev han hängandes så här lilla bubben.

Men husse, jelp mej ner dårå. *sprattel*

Han tog självklart ingen skada när han hängde där och dinglade och självklart tog han sig loss för egen tass. Han har ju fått commandoutbildning av Sippo.

Men eftersom kisseriet inte fungerat som det skulle i helgen, så var jag tvungen att ringa Valla. Vi fick en tid 10:30. Snuffe var måttligt road av att få åka i transporten igen. Själv trodde jag att det skulle bli ”som vanligt” att han blev behandlad och sedan skulle han få åka hem. Jag hade precis börjat förtränga riskerna som fanns.

Men e vi här nu ijen? *suckar*

När tjejen som kollade Snuffe klämde på hans blåsa, så kom det bara ett par stänk. Det rann inte bra alls. Jag fick hålla Snuffe’s huvud medan hon klämde och jag märkte hur illa han tyckte om det. Vem skulle inte göra det? Då nämnde hon att det började kanske bli dags för att fatta ett svårt beslut. Precis det jag var rädd för.

Efter samråd med tjejen där, så beslutade jag att han skulle få somna in direkt. Hon förklarade flera gånger för mig att hon tyckte jag tog rätt beslut och att hon skulle kunna hämta in varenda vettis i Valla, eftersom alla kände Snuffe, och de skulle säga samma sak. Men trots det så kändes det som om jag mördade honom.

Jag bad henne ta ett foto på mig och Snuffe tillsammans. Jag har nästan inga såna bilder.

Så fick vi vänta lite medan vettisen hämtade en annan vettis...

Snuffe var jättemodig och började utforska lite.

Till slut kom stunden. Jag hade bett om att han skulle få lugnande först, så han inte skulle vara rädd.

Det verkade rätt fort och snart så blev han så trött att han inte orkade hålla huvudet uppe längre.

Han var helt lugn och avslappnad.

Till slut fick han den sista injektionen och efter det gick allt snabbt.

En husses sista farväl av sin älskade katt.

Här förs hans kropp bort av vettisen. Farväl Snuffe.

Ett stort tack till alla som ställt upp för Snuffe. Jag önskar jag kunde komma på mer att säga, men det är tomt i huvudet nu. Jag får försöka tacka er alla senare.

Snuffe till Valla igen

Han verkar åter igen ha problem med att kissa. Det skvätts lite bara och så morrar och jamar han åt sin ”grej.” Så jag har ringt Valla Djurklinik och fick en tid 10:30. Jag kan bara hoppas att det är något litet problem och inte att det är fler kristaller som bråkar.

Jag verkligen lider med honom när han jamar så ynkligt och tvättar sig. Stackars lilla gubben. ;(
-Husse

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.